Anders om uppgift 2: Dom och Du

Berättelserna på temat ”Dom och jag-förhållandet” är intressanta och samtidigt vittnar de om hur tragisk verkligheten kan gestalta sig för den som inte får vara med. Ibland ser vi en upprättelse för den utsatte. Det jag samtidigt lägger märke till när jag läser era berättelser är att ni fastnat för egna upplevelser hämtade från grundskolan och att de alltid handlar om någon annan. Ingen har valt exempel från gymnasiet, APU eller en arbetsplats. Ingen tar sig själv som exempel. Hur kan det komma sig? Det finns visserligen en formulering som: ”Att anses annorlunda eller speciell är lätt och bli dömd för, och jag tror att alla har varit med om det, jag med”…..

När det gäller bokens citat om ”den slutna kretsen av samförstånd” föreslås detta vara exempel på det som i etikboken kallas ”nätverksmakt”, andra exempel är att Nasse har kunskaper, ”kunskapsmakt, att han är smart, har ”färdighetsmakt”. Han borde p.g.a. dessa anledningar fått ett annat bemötande.

Vissa menar att Ralph har betydelse för och bidrar till Nasses utanförskap. Exempel som att ….”Ralph har makten och vill bestämma”……”Ralph och hans vänner anser”…….. ”om inte Ralph börjar riva ner den låtsasmuren han byggt upp för Nasse” …….”

Dock finns motsatta tankar, som ex. …”jag får en känsla till varje gång jag läser boken som säger att Ralph tycker om Nasse och vill att han ska vara med i gruppen och att alla ska acceptera honom och på hans kunskaper”…..”han [eg. Nasse] vet att Ralph mer eller mindre håller med honom”…..

När det gäller era hänvisningar till läroboken skulle jag önska att ni blir lite mer specifika. Det räcker inte med så allmängiltiga begrepp som t.ex. ”empati”.

Förvisso refererar ni till olika aspekter på makt. Både kunskapsmakt och färdighetsmakt finns med i era resonemang. Begrepp som ”helhetssynen” och ”människovärdesprincipen” lyfts fram och att man i en Jag – det-relation ”objektifierar” en annan människa, likaså. Konsekvensetik spelar roll i en framställning och när vikten av medkänsla förs fram känns det som att det anspelar på ett textavsnitt i boken. Nästa gång önskar jag än mer konkreta kopplingar till boken och etikkursen.

Johan om uppgift 2: Dom och Du

Det är roligt att se att flertalet av er har resonerat utförligare än i tidigare uppgifter. Men ändå så är det så att de flesta av er håller er till att reflektera. Ni undviker att argumentera utifrån frågan huruvida pojkarna gör rätt eller fel i att behandla Nasse som de gör. Det var en stor del i uppgiften; att i den textuella formen behandla just den frågeställningen. Det var en stor del av uppgiften, och då kan man ju faktiskt säga att det stora flertalet inte har löst uppgiften fullt ut. Eller?
Många av er har skrivit väl och utförligt och det är lätt att följa med i berättelser, tankegångar och resonemang. Tyvärr är vissa inlägg direkt okommunicerbara då de är fulla med språkliga rassigheter och stavfel….
Förra lektionen gick jag igenom den argumenterande textens utsmyckningar. Om den står att läsa under etiketten Argumentera. Men det verkar ju inte vara något nytt! Här har jag samlat ett gäng stilfigurer som jag hämtat från era senaste inlägg och som ni alltså använt er av, medvetet eller omedvetet, innan vi ens gått igenom dem:
Anafor med kiasm: Jag tror…. tror jag… Jag tror…
Retorisk fråga: Var det egentligen vårt fel att han var så ensam, eller var det han själv som valde detta?
Anafor: Nasse verkar… Han verkar…
Metafor: svart får
Kiasm: många personer som stöter ut en person… en person som stöter ut alla andra.
Metafor: högsta hönset
Metonymi: Det går inte att klicka med alla
Liknelse: man väljer ju inte familjeläkare utifrån utseendet utan för kompetensen.
Antites: det är svårare att utvecklas på egen hand än med hjälp av andra
Allitteration: vidga sina vyer
Anafor: Att ha en dålig självkänsla… Att känna sig utanför…

(Kiasm = korsställning; stilfigur som innebär att i två satser som står intill varandra intar satsdelar som motsvarar varandra olika platser)

Stilfigurer och troper

Stilfigurer och troper använder man för att "smycka" sin argumentation, göra den fylligare och på så vis få läsaren eller lyssnaren att vara fokuserad och alltså uppmärksamma det man vill förmedla. Under antiken föddes retoriken (=konsten att tala) och där har sådana utsmyckningar en mycket framträdande plats. Men också idag används de för att påverka oss; oavsett om det är inom politiken eller reklamen. För att inte nämna att det är otroligt snyggt med stilfigurer och troper!
Det finns många olika språkliga utsmyckningar och de används framförallt för att skapa bilder, göra vändningar från det ena till det andra, upprepa eller göra jämförelser.

Bild

Liknelse: Liknelsen är ett bildspråk där ett begrepp klargörs med ett annat. Liknelsen skiljer sig från metaforen genom att det klart utsägs vad något liknar eller är som. Så kan "trädens rötter vara som tentakler i marken". Någon kanske är "vacker som en dag".

Metafor: En figur där ett ord överförs till något som det naturligen inte har samröre med och därför måste förstås som en bild: "en storm i folkhemmet", "livet är en resa".

Metonymi: något som är komplicerat byts ut mot ett annat tydligare och mer konkret uttryck eller ett namn. Så kan vi tala om att "bin Laden attackerade USA", fast vi mycket väl vet att det inte var bin Laden personligen som gjorde detta. Eller läkaren som säger: "Jag väntar på benbrottet som just kom in". Kanske någon hargått vilse i "mediadjungeln."

Allegori: En allegori är en liten berättelse, "byggd av bilder". Ofta har man staplat flera metaforer på varandra. Till exempel: "Sverige har kört i diket. Nu måste vi bogsera upp landet på rätt väg. Vi vet hur man kör!"

Vändning

Eufemism: Eufemismen är en förskönande omskrivning. Man byter helt enkelt ett uttryck mot ett annat som låter bättre, ofta uppfinner man helt nya ord, med en klang man tycker passar. Så kan man förmoda att "lokalvårdare" vilket blev till "hygientekniker" och "föryngringsyta"kommit till. Att genom eufemismen byta ett ord mot ett annat kan efterhand också komma att ändra själva ordets innehåll; "vara mellan jobb" istället för arbetslös. Vara "begåvningshandikappad" och inte som det kallades förr "sinnesslö".

Hyperbol: Hyperbol är en medveten överdrift. Man tar i mer än vad som egentligen är riktigt sant. "Jag är fullständigt dödstrött" kan man höra sig själv säga utan att man egentligen håller på att dö. Eller lyssna på pappa när han säger: "Jag har ju sagt till dig tusen gånger!"

Litotes: Litotesen är raka motsatsen till hyperbolen. Den kallas ofta understatement. Här underdriver man i stället kraftigt: "Jag tror att jag fått en liten släng av aids." "Det där var inte dåligt!"

Ironi: I ironin säger man motsatsen till det man menar och ger därigenom extra stor kraft till sitt uttalande. En kommentar som "Det där var ju en väldigt fin liten historia…" kan inte förstås om man inte lyssnar till undertexten. "- Vi har gått i konkurs! - Snyggt jobbat!"


Upprepning

Anafor: Anaforen är en upprepning av samma ord i början av flera satser:"Och dit kom folket från varven, från SKF och från Volvo. Och dit kom folket från Hisingen och bostadsområdena runtom Göteborg. Och vi såg varandra i ögonen. Och vi tryckte varandras händer och vi sa: 'Vi tar det, vi ska segra!"

Epifor: Epiforen är anaforens raka motsats. I epiforen sker upprepningen av samma ord i stället i slutet av flera satser:"Dessa ord, dessa enkla ord, dessa mina sista ord..."


Jämförelse

Antites: I antitesen målar man i svartvitt. Det handlar oftast om två sidor som står mot varandra, medvetet tar man bort alla nyanser där emellan. "Dagens Sverige består av fattiga och rika, av mottagare och givare". En annan variant är "Upp som en sol, ner som en pannkaka"eller "Ena dagen offer, andra dagen bödel".

Oxymoron: En antites där ett enstaka ord läggs till ett annat med motsatt betydelse kallas oxymoron. Detta kan ge upphov till ord som "bitterljuv" , "jätteliten" och "fulsnygg" eller uttryck som "talande tystnad".

Människosyn

De mest framträdande personerna i boken är i vissa fall lika varandra och i andra fall skiljer de sig åt. Den här uppgiften kretsar kring deras olika uppfattningar.

Ralph och Jack representerar två väldigt olika synsätt på livet och tillvaron. Vilka värderingar står Ralph för och vilka står Jack för? Hur kommer detta fram?

Simon och Nasse påminner mycket om varandra i sina sätt att se på livet och tillvaron. Detta framkommer i deras sätt att resonera och förhålla sig till de andra.
Vad tycker du förenar Simon och Nasse och vad skiljer dem åt?

Den här gången vill vi att du begränsar ditt ordflöde till cirka 300 ord!

För att kunna förhålla dig till uppgiften och ge ett rimligt svar bör du i alla fall ha läst till och med kapitel 6 (alltså sidan 141).

Publicera ditt inlägg senast onsdagen den 24:e mars.

Anders om uppgift 1: Bemötande

Det verkar finnas två ”åsiktskategorier” bland reflektionerna om varför Ralph beter sig som han gör mot Nasse.
Den ena vill mena att Ralphs ignorans inte är avsiktlig utan att han helt enkelt inte har tid att svara. Han är uppfylld av sig själv, är i ett chocktillstånd skriver några. Han är egentligen inte ointresserad. Eller funderar över den belägenhet de befinner sig i på denna öde ö, samt hur de skall ta sig därifrån.

Den andra ”åsiktskategorin” förklarar Ralphs beteende med t ex att Ralph inte anser Nasse värd uppmärksamhet. Att Ralph är en cool kille som vill vara vän med tuffa killar och dit hör inte Nasse. Att Ralph är mån om sin image och att ta plats i gruppen, han är mallig och självgod. Eller kanske, som kastas fram, är Ralph rätt så utanför och nu får han chansen att vara häftig. Det anses också kunna vara en maktdemonstration, Ralph är den typen av människa som vill ha makt. Ralph lider av empatibrist och betraktar Nasse som en ”sak”. Detta med Nasses utseende dömer honom, han är tråkig och kan inte göra roliga saker. Helt enkelt är han en tönt.
I vilket fall som helst finns det en klar övervikt bland era förklaringar att Ralph medvetet ignorerar Nasse.

Reflektionerna redovisar ett tydligt avståndstagande mot ett sådant beteende som Ralphs. Hur ni skulle ha förhållit er till ett dylikt bemötande ser olika ut, men det verkar som att flertalet av er skulle bli illa berörda. Somliga av er skulle ha reagerat omedelbart och markerat mer eller mindre emot en sådan person, några hade inte alls brytt sig. Andra hade kanske låtsas oberörda men tänkt desto mer.
I vilket fall som helst synes det mig att ingen innerst inne skulle ha förblivit oberörd av ett sådant bemötande som Ralphs.

Kanske en diskussion som denna kan ge ökad medvetenhet om hur djupt man kan såra en annan människa genom att ”osynliggöra”.
– Hur viktigt är det inte att få bli sedd och bekräftad?
– Hur stort ansvar har man inte i mötet med andra att visa ett genuint intresse för denna person?

Upplägget av den argumenterande texten

När man skriver en argumenterande text så är det viktigt med hur man lägger upp texten, det vill säga hur texten är disponerad. Något som vi tittade på under lektionen vecka 9 när vi analyserade debattartikeln Dags återinföra dödsstraffet.

Inledningen bör vara tydlig och seriös för att locka till vidare läsning. Här kan man också ge en bakgrund till vad det hela handlar om, alltså det som man tycker något om och vill framföra. Glöm inte att i inledningen också anslå tesen.

Brödtexten består sen i att du presenterar dina argument och utvecklar dem genom förtydliganden, exempel, hänvisningar etc. samt att man tar upp några av de viktigaste motargumenten och bemöter dem i sin egen text. Det fungerar då som att man visar på sin fiendes främsta vapen och säger ”Ha,ha – det där är väl inget att komma med, för att…!
På så sätt så tar man ifrån motståndarna (eller läsarna) deras eventuella invändningar. Ett bra sätt för att övertyga eller övertala.

Avslutningen bör vara som inledningen och återknyta till inledningen (= cirkelkomposition). Man är tydlig och upprepar tesen samt gärna det främsta av de egna argumenten. Man kan också flörta lite med läsaren och tacka denne för att han/hon tog sig tid att läsa vad du skrivit eller vädja till dennes godhet/insiktsfullhet.

Dom och Du

Den här uppgiften bygger på den första. Och ännu tydligare så fokuserar den på det faktum att någon kan komma att bli lämnad utanför och ansedd som annorlunda. Det handlar om uppdelningen mellan det stora flertalet och den enskilde individen. Vi har vid flera tillfällen pratat om ”Dom och Vi” – förhållandet, eller, ibland, ”Dom och Jag” – förhållandet.
På sidan 24 i boken står det:

”Just då utgjorde alla pojkarna en sluten krets av samförstånd med Nasse utanför”.

Här är ett exempel på ett Dom <-> Jag - förhållande.
Har du varit med om eller upplevt något liknande? Berätta! Koppla citatet (och din egen berättelse) till etik-kursen.

På sidan 82 förekommer ett exempel på hur flertalet kan komma att vända sig mot en enskild individ.
Hur motiverar de sitt handlade? Kan man säga att de har rätt eller fel? Varför, hur tänker du då? Motivera ditt resonemang utifrån vad du har lärt dig i etik-kursen. Använd dina kunskaper om den argumenterande texten när du skriver.

Glöm inte att vara tydlig i dina hänvisningar till läroboken eller andra källor som du använder.

Ditt inlägg ska vara publicerat här senast den 10:onde mars.

Johan om uppgift 1: Bemötande

Ni för alla goda resonemang som byggs i form av påståenden som utvecklas och evalueras.
Och det var väldigt intressant att läsa era reflektioner kring mötet mellan Ralph och Nasse. Ni är många som är inne på likartade resonemang. Men det är inte min sak att kommentera innehållet. Däremot får det mig att tänka på den diskussion som några av oss hade kring det där med att publicera sig först och därmed riskera att bli kopierad.
Uppgifterna som ni har att göra här på bloggen är alla av diskuterande karaktär. Tanken är att ni ska ta hjälp av varandra och gemensamt föra varandras resonemang framåt. Det vill säga att bloggen är ett ställe för samtal kring de olika uppgifterna. Du lägger in din kommentar och någon annan läser den och lägger in sin kommentar. Kanske väljer denna person att haka på ditt resonemang, kanske väljer du att kommentera något hos den personen och knyta det till ditt tidigare inlägg eller kanske komma med ett exempel eller en fråga om du inte helt håller med eller förstår.
Med detta vill jag ha sagt att ni tillsammans utvecklar era kunskaper, både till innehåll och form. Vad är en argumentation utan ett meningsutbyte?

Flertalet inlägg saknar inledningar. Men det är inte så konstigt eftersom denna första uppgift vara av reflekterande karaktär så har ni huvudsakligen kastat er in i att förklara hur ni resonerar; hur ni tror och tycker samt utvecklat det. Intressant nog så är det några av er (som har skrivit längre texter) som naturligt avrundar era inlägg med en avslutning, tänkta att fungera i en argumenterade text.
Språkligt sett så är det mig en stor glädje att se att alla som valt att skriva i löpande text använder er av en fungerande styckeindelning! Däremot vill jag höja ett varningens finger för allt för kraftig talspråklighet i skriven text, då det blir svårt att förstå. En annan sak som påverkar förståelsen negativt är felaktig stavning. Skriv i word och använd stavningskontrollen innan du kopierar över din text till bloggen och publicerar den.