Stilfigurer och troper

Stilfigurer och troper använder man för att "smycka" sin argumentation, göra den fylligare och på så vis få läsaren eller lyssnaren att vara fokuserad och alltså uppmärksamma det man vill förmedla. Under antiken föddes retoriken (=konsten att tala) och där har sådana utsmyckningar en mycket framträdande plats. Men också idag används de för att påverka oss; oavsett om det är inom politiken eller reklamen. För att inte nämna att det är otroligt snyggt med stilfigurer och troper!
Det finns många olika språkliga utsmyckningar och de används framförallt för att skapa bilder, göra vändningar från det ena till det andra, upprepa eller göra jämförelser.

Bild

Liknelse: Liknelsen är ett bildspråk där ett begrepp klargörs med ett annat. Liknelsen skiljer sig från metaforen genom att det klart utsägs vad något liknar eller är som. Så kan "trädens rötter vara som tentakler i marken". Någon kanske är "vacker som en dag".

Metafor: En figur där ett ord överförs till något som det naturligen inte har samröre med och därför måste förstås som en bild: "en storm i folkhemmet", "livet är en resa".

Metonymi: något som är komplicerat byts ut mot ett annat tydligare och mer konkret uttryck eller ett namn. Så kan vi tala om att "bin Laden attackerade USA", fast vi mycket väl vet att det inte var bin Laden personligen som gjorde detta. Eller läkaren som säger: "Jag väntar på benbrottet som just kom in". Kanske någon hargått vilse i "mediadjungeln."

Allegori: En allegori är en liten berättelse, "byggd av bilder". Ofta har man staplat flera metaforer på varandra. Till exempel: "Sverige har kört i diket. Nu måste vi bogsera upp landet på rätt väg. Vi vet hur man kör!"

Vändning

Eufemism: Eufemismen är en förskönande omskrivning. Man byter helt enkelt ett uttryck mot ett annat som låter bättre, ofta uppfinner man helt nya ord, med en klang man tycker passar. Så kan man förmoda att "lokalvårdare" vilket blev till "hygientekniker" och "föryngringsyta"kommit till. Att genom eufemismen byta ett ord mot ett annat kan efterhand också komma att ändra själva ordets innehåll; "vara mellan jobb" istället för arbetslös. Vara "begåvningshandikappad" och inte som det kallades förr "sinnesslö".

Hyperbol: Hyperbol är en medveten överdrift. Man tar i mer än vad som egentligen är riktigt sant. "Jag är fullständigt dödstrött" kan man höra sig själv säga utan att man egentligen håller på att dö. Eller lyssna på pappa när han säger: "Jag har ju sagt till dig tusen gånger!"

Litotes: Litotesen är raka motsatsen till hyperbolen. Den kallas ofta understatement. Här underdriver man i stället kraftigt: "Jag tror att jag fått en liten släng av aids." "Det där var inte dåligt!"

Ironi: I ironin säger man motsatsen till det man menar och ger därigenom extra stor kraft till sitt uttalande. En kommentar som "Det där var ju en väldigt fin liten historia…" kan inte förstås om man inte lyssnar till undertexten. "- Vi har gått i konkurs! - Snyggt jobbat!"


Upprepning

Anafor: Anaforen är en upprepning av samma ord i början av flera satser:"Och dit kom folket från varven, från SKF och från Volvo. Och dit kom folket från Hisingen och bostadsområdena runtom Göteborg. Och vi såg varandra i ögonen. Och vi tryckte varandras händer och vi sa: 'Vi tar det, vi ska segra!"

Epifor: Epiforen är anaforens raka motsats. I epiforen sker upprepningen av samma ord i stället i slutet av flera satser:"Dessa ord, dessa enkla ord, dessa mina sista ord..."


Jämförelse

Antites: I antitesen målar man i svartvitt. Det handlar oftast om två sidor som står mot varandra, medvetet tar man bort alla nyanser där emellan. "Dagens Sverige består av fattiga och rika, av mottagare och givare". En annan variant är "Upp som en sol, ner som en pannkaka"eller "Ena dagen offer, andra dagen bödel".

Oxymoron: En antites där ett enstaka ord läggs till ett annat med motsatt betydelse kallas oxymoron. Detta kan ge upphov till ord som "bitterljuv" , "jätteliten" och "fulsnygg" eller uttryck som "talande tystnad".