Johan om uppgift 2: Dom och Du

Det är roligt att se att flertalet av er har resonerat utförligare än i tidigare uppgifter. Men ändå så är det så att de flesta av er håller er till att reflektera. Ni undviker att argumentera utifrån frågan huruvida pojkarna gör rätt eller fel i att behandla Nasse som de gör. Det var en stor del i uppgiften; att i den textuella formen behandla just den frågeställningen. Det var en stor del av uppgiften, och då kan man ju faktiskt säga att det stora flertalet inte har löst uppgiften fullt ut. Eller?
Många av er har skrivit väl och utförligt och det är lätt att följa med i berättelser, tankegångar och resonemang. Tyvärr är vissa inlägg direkt okommunicerbara då de är fulla med språkliga rassigheter och stavfel….
Förra lektionen gick jag igenom den argumenterande textens utsmyckningar. Om den står att läsa under etiketten Argumentera. Men det verkar ju inte vara något nytt! Här har jag samlat ett gäng stilfigurer som jag hämtat från era senaste inlägg och som ni alltså använt er av, medvetet eller omedvetet, innan vi ens gått igenom dem:
Anafor med kiasm: Jag tror…. tror jag… Jag tror…
Retorisk fråga: Var det egentligen vårt fel att han var så ensam, eller var det han själv som valde detta?
Anafor: Nasse verkar… Han verkar…
Metafor: svart får
Kiasm: många personer som stöter ut en person… en person som stöter ut alla andra.
Metafor: högsta hönset
Metonymi: Det går inte att klicka med alla
Liknelse: man väljer ju inte familjeläkare utifrån utseendet utan för kompetensen.
Antites: det är svårare att utvecklas på egen hand än med hjälp av andra
Allitteration: vidga sina vyer
Anafor: Att ha en dålig självkänsla… Att känna sig utanför…

(Kiasm = korsställning; stilfigur som innebär att i två satser som står intill varandra intar satsdelar som motsvarar varandra olika platser)